Här är bruks- och sökträningen i fokus - search training with Collies

All träninig ska bygga på element som är naturliga för hunden, all momentinlärning ska bygga på förtroende, samspel och tydlighet - och nyckeln till framgång är en positiv grundsyn på hunden som sådan. Väl planerad träning och optimism i kombination med lugn, humor och tålamod ger resultat.  

RESPEKT, GLÄDJE och KUNSKAP är A och O.

Längst ned på denna sida kan du läsa om överenskommelsen om äckliga saker : )

Bilden t.v. är tagen hösten -08.Tammen och jag började träna sök när hon var ca. 1 år gammal. Nybörjarträning med vittringsmarkeringar, på mittbilden, är ungefär från den tiden. Bilden t.h. är tagen vid en budföringssträcka, precis innan jag ska skicka iväg henne.

Så här tycker Tammen om de som inte tycker att små kortisar kan vara duktiga sökhundar :)

This is how Tammen feels about people saying that small smooths cannot become excellent search dogs - ba ha :)

"- SÖK!"

Jag började träna sök i början av 80-talet. Mycket har ändrats metodiskt sedan dess. Jag var inte alltid så förtjust i det ganska mekaniska sättet som hundarna skulle tränas på förr. Synen på hunden, inlärningen och belöningsmodellerna har förbättrats. Metoderna har varit många genom åren, trenderna kommit och gått. För mig har det alltid varit viktigast att sätta hundens arbetsglädje i centrum. N ä s t a n alla hundar kan tränas att söka, men alla hundar kan inte nå tävlingkvalité. Till exempel, så kan en mindre social hund fungera bra med ett eget sökschema, men en social hund ä r lättare att motivera i sökträningen. En hund med högre socialitet är således lättare att träna i söket än en hund som har svårare med främmande personer och/eller ringare flockkänsla. Jag föredrar skallhunden, men så har jag också haft collie, som ofta är duktiga skallmarkörer. En duktig rullehund är naturligtvis suverän, men tekniskt kan det strula en del. Ingen av mina hundar har varit den andre lik, och det är ju en del av tjusningen i sig. Jag är ingen rasfanatiker i söket, det viktigaste är att man hittar en ras som fungerar bra med den personlighet man är själv, och att man sedan kan förvalta de positiva egenskaperna hos den hund man har.

Korrigeringen i sökarbetet tycker jag ska ligga hos föraren och dennes sätt att tänka - d.v.s. om det blir fel (vilket det ju blir ibland) så måste man snabbt kunna läsa av hundens beteende och analysera situationen - och fråga sig VARFÖR hunden gjorde som den gjorde. Avsikten är förstås att inte låta hunden göra samma fel om och om igen, utan att reflektera över vad som orsakar felet. Åtgärden ska ligga i att föraren ser till att erbjuda hunden att få göra rätt. Att bara nöta på och hoppas på att ett felbeteende ska gå till sig av sig självt är en usel strategi av föraren. Jag nonchalerar inte fel i söket, men jag kan säga humoristiskt till hunden att " åh, va tokigt det blev" och de inser att det blev fel, men att vi tar om det på nytt. Handgripliga och högljudda korrigeringar passar således inte mig och mina hundar - även om de varit av olika kaliber genom åren. Jag tycker personligen att det fungerar bra med collies, medan jag är helt med på att andra raser kan behöva mer påtagliga korrigeringar.

  v.

T.v. Här är söket slut för dagen - men vi kollar åt varsitt håll så att verkligen ingen fig. är kvar i skogen ;D Bilden i mitten visar Tammen & fig. Jörgen

- Bilden t.h. ett sökskick rakt ut. Ofta så "tänker" jag ut mina hundar. D.v.s. jag ger mitt kommando, hjälper hunden med mitt eget tänk på var fig. kan vara gömd, väntar på att hunden är med på min tänkta riktning och vill dra iväg. Det låter kanske lite konstigt, men det fungerar:) Man måste lära sig varje hunds egna söksätt, det är en del av utmaningen som förare.  På vissa raser/hundar fungerar t.ex. flying, andra inte. Vissa raser/hundar är självklara skallmarkörer andra inte. Man måste acceptera den hund man har, och jobba utifrån de förutsättningar som just den individen begåvats med. Det är inspirerande att titta på framgångsrika ekipage, men det är ändå din egen hund du måste bli specialist på att hjälpa på bästa sätt i träningen.

Att "Tänka ut hunden"

Hunden ska kunna arbeta självständigt i söket samtidigt  som den ska vara samspelt och lyhörd för förarens direktiv. Här måste man lära känna sin hund, så att arbetet blir systematiskt och bra - inte stressigt och forcerat. Att hunden missar en fig. för att föraren kallar in efter att sökslaget varat i 10 sek. utlöser bara konfliktbeteenden hos hunden. Ska den söka eller ska den lyda?

Jag började träna sök med Tristan när han var ca. 1,5 år gammal. Han är en självklar sökhund och har väl knappast missat en figurant (men ack, man glömmer ju lätt när man börjar bli gammal :) Hans arbetslust smittar av sig och man kan inte låta bli att älska att arbeta med en hund som honom! Nu är han äldre, väsentligt stelare än förr - men hjärnan är lika på som vanligt, så det gäller att planera hans sök så att belastningen inte blir för hög, om än klurig. Skaderisken finns alltid med när det gäller söket. I min grupp försöker vi lägga träningarna så att vare sig hundar eller människor ska behöva skada sig i onödan, även om terrängen/sikten är en utmaning. Tristan har skadat sig rejält en gång, en helvurpa, och han var halt länge...Han är en stor, slank och högbent hund - och mycket intensiv i sökarbetet, så det gäller att tänka sig för med en äldre och en numera lite mindre tålig hund.

 Funnen fig.

Jag blir lite häcklad för att jag inte tävlar så mycket emellanåt - både av dem som säger det med glimten i ögat och av dem som faktiskt menar det. Jag medger att jag har problem med hälsan - och jag kan bara säga som det är - ni vill inte byta vare sig mina kroppsliga värkproblem eller min migränsjukdom med mig. För mig är det viktigast att jag kan träna mina hundar, det mår både jyckarna och jag bra av. Ibland kan jag knappt röra mig, särskilt inte dagen efter träning, men om man slutar med allt roligt...hur blir det då? En dag i skogen kan fungera, men sedan...

FÖRBEREDELSER OCH VÄNTAN...

Det är viktigt att förbereda hunden utifrån hundens egna förutsättningar (ålder, mognad, kunskapsnivå och vara lyhörd för hur dagsformen är. Hundar är inga maskiner - och vi måste acceptera att de av olika skäl kan ha bättre eller sämre dagar, precis som oss människor).Hunden ska vara väl rastad innan du går in i sökrutan, vattnad och uppvärmd. Ju kallare det är, desto viktigare är att du värmer upp hundens muskler.

Vatten - ska alltid bäras med på stigen - och du ska träna dig i att vattna din hund under sökträningen. Hunden vattnas på stigen. OBS! vattna hunden varsamt, den får inte svälja fel - då har du fördärvat sökarbetet väsentligt.Streching- tag för vana att strecha hunden efteråt. Använd gärna täcke när det är kallt. Sy ett myggnät till bilen om du bor i Norrland (som jag)! Hunden ska ha tillgång till vatten i bilen. OBS! att hunden inte ska vistas mer än max 3 h i bilen. Självklart: SKUGGA.

Sedan är det främst upp till dig som förare - hur väl du själv planerat söket,analyserat tidigare träningar, gett information till dina träningskamrater och till stigansvarige.

Du är hjärnan bakom allt - den av er två i ekipaget som har ett intellekt! 

Nedan några bilder från sökkursen våren/sommaren 2009

T.v. Gertrud med sin tervueren Amira - t.höger Roland och Akilles (redan i Hkl)

T.v. Susanne A. med sin kelpie Elvis och Sanna - t.h. påvis

Marie med sin berner Troja

Susanna W med sin golden Molle

Jag och "Balder" -  riesen alias åsnan "Ior" : ) t.h. "flygande riesen". Äg. Jörgen

Monica med sin tervueren Joy

Jag och Tammen

Roland med sin kelpie Akilles, Susanna & Elvis igen och Susanna med sin golden Molle.

Jörgen med sin riesen Balder & Jenny med sin riesen Vilda

Elisabeth med sin aussie Gina

Jag och och min kortis Tristan - I rivstart II - utåt III  Japp - så snabbt kan det gå - fotograferna får mest rumpan av mina hundar ;)

Jag och min kortis Tammen

Malamuten Unkas med förare Therese - som numera flyttat till Skellefteå.

Här fikar vi efter avslutat sökpass - och analyserar hur träningen gått. (Jag, Tammen och Susanna) och ännu en fikabild.

(Ja, vi vet att vi kan skratta högst...och mest!)

Chullain är spårutbildad och det började jag med när han bara var valp (jag börjar alltid med spårträningen med mina hundar då de är valpar). Han är säker i spåret och plockar upp föremålen. Han är också pålitligt pricksäker och metodisk i uppletandet:

Här är det uppletande som gäller för Chullain.

En bild på Gertrud med sin collie Gaius (spårhund).