Hunden: människans bästa vän - människan - hundens bästa vän?
"Hundar är olika precis som vi - annars är vi ganska lika!"
Susanna Söder 2005
"Enligt min mening så fungerar människan och hunden så bra tillsammans därför att vi i stort sett har samma grundläggande behov för att kunna känna förnöjdsamhet i vår tillvaro". //Sanna
Hunden har levt tillsammans med människan i minst 14 000 år. Hunden sägs ju vara människans bäste vän, men är också människan h u n d e n s bäste vän? En del forskare menar att hunden har stannat hos människan, mer eller mindre därför att den utfodrats av oss - men det finns fler skäl till ett så lyckat samspel än så. - Vad får hunden ut av att leva med människan? Varför ser den oss som artfränder? och hur söker den att samspela med oss?
Hunden är en emotionell varelse vilket innebär att den i hög grad styrs av sina känslor. Precis som hos små barn är känslan och beteendet kopplat direkt till varandra. Man kan därför ofta uppleva att känslosvängningarna går fort hos hunden, för fort för oss "långsamma" människor, men det är dock hundens sätt att kommunicera på. Där människan kan påverka sina handlingar med hjälp av intellektet, så baseras hundarnas beteende och kommunikativa förmågor på vad de känner och upplever. Man brukar säga att en hunds mentala status ligger ungefär på en treårings nivå. Det är viktigt att komma ihåg, liksom att inte försöka psykologisera hunden sett ur ett mänskligt perspektiv. En hund är alltid vad den är - en hund - och inget annat.
Om hundars kognitiva förmåga (tanke-och minnesförmåga) har forskats en hel del genom åren. En av de mest kända hundarna är den tyske border collien "Rico" som kunde lära sig att identifiera fler än 200 objekt på kommando - och komma ihåg dem mer än fyra veckor efter inlärningstillfället. Detta handlar om neurolingvistik (hjärnans anatomiska och strukturella mekanismer att förstå betydelser av språk) och psykolingvistik (att kunna avkoda och förstå språk - i hundens fall - att kunna utföra en koppling till ordets innebörd och hämta det rätta föremålet). Alla högre-stående djurs hjärnor är delade i två delar: de cerebrala hemisfärerna, förubundna genom corpus collosum (som skapar kommunikationsmöjligheten mellan hög.- och vä. hjärnhalva). Här en länk till avhandlingen som ligger på AAAS - the Advance Science serving society (tillgänglig naturvetenskaplig forskning på nätet - medlemskap krävs dock) om Rico: http://www.sciencemag.org
Så visst har hunden förmåga att lära sig ords innebörd, semantiska begrepp (läran om betydelser av ord i språk) och visst har den kommunikativ förmåga - om än den inte har utvecklade talorgan. Antromorfismen (förmänskligandet) kan dock utgöra ett hinder för hundens förmåga att göra sig förstådd med människan - d.v.s. vi kan tro att den kan mer än den förmår. För att lära sig begrepp måste den l ä r a sig och ges bästa förutsättningar för detta - det är människans utmaning. Man brukar säga att en "vanlig hund" kan lära sig 50 - 75 ords innebörd - men det är säkert mycket individuellt.
Båda arterna är flockdjur d.v.s. att social samvaro har genom tiderna haft mycket stor betydelse för både människan och hunden. Individerna k a n leva ensamma, men det är tillsammans med andra som livet berikas och man upplever förnöjsamhet. Det sociala samspelet börjar allt mer intressera såväl beteendeforskare bland människor som etologer verksamma inom den kynologiska ramen. Medan människorna förfäras och förundras över dokusåpornas intriger och maktspel, gruppdynamik och grupprocesser - har etologerna insett att hunddjurens sociala samspel har en vida större spännvidd än man tidigare trott. Rangordningens hierarki är inte långt så strikt som man tidigare trott och ledargestalterna är inte valda på basis av sin styrka och aggressivitet utan styr oftast med en mängd mer konfliktlösande signaler och mer sensibla (känskliga) undertoner- en form av intelligens. "En bra ledare gör saker som är bra för flocken" har en av Sveriges ledande etologer, Lars Fält, sagt. En bra ledare i en hundgrupp är således inte alltid den starkaste som styr med järnhand utan den som visat sig duktig på att lösa konflikter i gruppen och på samspelsviktiga funktioner.
Vill du veta mer om vargars rollfördelningar inom en flock rekomenderar jag den Kanadensiske vargforskarenL. DAVE MEACH's bok - Division in Labour. Avhandlingen är på engelska, men är väl värd en stunds reflektion!
För hunden, liksom för människan är det ömsesidiga samspelet mellan individen och gruppen f u n d a m e n t a l t och livsviktigt. Både människan och hunden har en dragning till att leva i flock/tillhöra en grupp. Denna starka levnadskraft delar vi, artfränderna emellan.
Framför allt så delas denna sociala källa mellan individer som har känslomässiga band mellan varandra - för både människan och hunden är emotionella varelser d.v.s. vi lever i hög grad genom våra känslor och att vi har etablerat känslomässiga relationer med dem som tillhör vår grupp.
Enligt den amerikanske psykologen Maslow så har människan följande behov för att känna tillfredställelse:
Människans behovshierarki
Fysiska behov - mat, sömn
Trygghet - ordning och reda, skydd mot yttre hot/faror
Sociala behov - kontakt med andra, gruppgemenskap och att vara accepterad
Behov av aktning - respekt, uppskattning, delaktighet och status
Självförverkligande - att utveckla sig själv, skapa och experimentera
-
Dessutom så tycker jag att ett fundamentalt närhetsbehov finns såväl hos mäniskan - som hos hunden.
Jag menar att människan och hunden delar på fem av dessa elementera grunder för att kunna känna f ö r n ö j d s a m h e t:
Hundens behovsgierarki
Fysiska behov - mat, sömn, rörelsebehov
Trygghetsbehov - ordning och reda (regler), skydd mot hot/faror, trygghet
Sociala behov - respekt, uppskattning, inflytande och status
Behov av aktning - respekt, uppskattning, delaktighet och viss status
samt
Närhetsbehov - uppskatta beröring, sova tillsammans, vårda varandra etc.
Enligt min mening, så fungerar människan och hunden så väl tillsammans,
därför att våra grundläggande behov är desamma.
OLIKA ROLLER I EN FLOCK/FAMILJ/GRUPP
För att fungera tillsammans så finns särskilda samspelsroller i en grupp individer. Dessa samspelsroller delas också av både människor och hundar och stärker gruppens band till varandra och känslan av att höra samman.
Uppmuntraren - ge uppskattning och beröm (ledaren/människan) Men också hundarna ger varandra uppskattning (hela tiden).
Medlaren - duktig fredsmäklare - kan vara både människa och hundindivid i en grupp. Stort LUGN och humor utmärker dessa individer. Jag har haft en tik (Fancy) som bara genom att uppenbara sig med sitt lugn, kunde avbryta vilka konflikter som helst mellan hundar. Uppfodrarn till lek istället för att slåss är ett tecken på "humor" hos hundmedlaren. Humor fungerar avväpnande. Jag och många hundägare med mig upplever att våra hundar har mycket humor. Man kan lösa problem också genom humor. Jag gör det ofta både i hundflocken hemma och i elevgrupper på skolan.
Kompromisskaparen - att gå halva vägen var. Uppskattas av hunden och trots alla varningsyttranden om "konsekvens" så fungerar det bra att ha detta i bakhuvudet som ledare för en hundgrupp. Att lära hundarna be om lov för att få göra vissa saker, och att som ledare skapa utrymme för att det omöjliga går att lösa på bådas villkor. Är viktigt också hundar emellan. För de hundar som inte kan välja att kompromissa hamnar i ständiga kamper. Även den tuffaste hunden tillåter ibland att dela med sig av sitt köttben, tolererar livliga valpar etc. Läs t.ex. om min överenskommelse med mina hundar vad gäller att plocka upp "äckliga saker".
Normgivaren- ger normer och riktlinjer för gruppen. Det är människan och ledargestaltens uppgift. "En bra ledare gör sådant som är bra för flocken" enligt lars Fäldt, viket innebär att du som människa har den uppgiften. Ta på dig den rollen och skapa GODA grunder för din flock! Hundarna normger också, dem emellan, val av sovplatser, val av utrymme och vilka roller de har i gruppen.
Nedan följer några element som genom sina yttterligheter visar vad som också påverkar individens känsla för förnöjsamhet eller disharmoni :
Otrygghet - Trygghet
Ensamhet - delaktighet igemenskap/grupp
Ointressant - Intressant (att bli uppmärksammad, omtyckt etc.)
Dominerad - Fri
Dominerande - Accepterande
Orolig - Lugn
Underlägsen - Jämlik
Passiv - Aktiv
Kritiserad - Uppskattad
I en trivsam flock/grupp/familj råder flertalet av den högra sidans element, medan i en disharmonisk grupp råder flertalet av den vänstra sidans. Har man en hundgrupp där individer inte fungerar med varandra, där det ofta är konflikter och bråk - är det upp till dig som ledare att skapa goda förutsättningar, d.v.s. att du kanske måste omplacera/ändra medlemmar i gruppen. Det är också ledarskap att se till att ingen individ i hundgruppen far illa.
Många hundägare som har flera hundar har ofta påtalat att det också alltid finns en uttalad "spanare" i flocken - en spejare, som är lyhörd och har koll på det mesta som händer runt omkring gruppens inre revirområde (hus,tomt etc.) - det brukar vara den hund som vet exakt när det är dags att slå på varningsklockan, så att de andra ska haka på. De andra kan ta det lungt så länge - de har inte denna uppgift. Detta är den ursprunglige jägarrollen.
En annan ofta omtalad roll är den självklare "initiativtagaren" till lek och aktivitet - det är inte heller alltid ledaren som har denna roll, utan ofta turas man om i gruppen. Som hundägare/ledare uppmanas man ofta att vara initiativtagaren, som om människan s k a vara den ende som ska ta initiativ till aktiviteter och det är enligt min mening helt fel. Uppmaningar till lek, aktivitet är ju en önskan om samspel och kommunikation - varför skulle vi inte svara upp på våra hundars önskan om att göra roliga saker tillsammans med oss?
Vårdaren - En hundroll som också många talar om - en individ som ofta ser till att de andra har det bra, kontrollerar/vårdar ögon, öron ev. sår på andra i flocken - noterar också lätt småskador hos andra i flocken. Kanske är det sådana individer som är särskilt lyhörda för uppdrag åt människor som t.ex. epilepsanfallsindikerare eller tumörlokaliserande hundar? En av mina hundar (Chullain) vet bestämt när jag ska få ett migränanfall - inte jag själv fått föraningar. Han noterar detta genom att sniffa på mitt högra öga, som alltid är startpunkten i migränanfallet. Han har alltid rätt...
HUNDENS BETEENDEN OCH EGENSKAPER
(Här i mycket nedkortad version)
Hundens drifter, instinkter och beteenden har samlats i mentala egenskaper som hjälper oss att förstå och även beskriva (MUH/MH) och tillika värdera (KORNING) hundens nedärvda beteenden och mentala kapacitet. Etogramets beteendeinventering ger också den kartlagda och statiska bilden av hundens alla bevisliga beteenden och har hjälpt oss att försöka förstå och ta del av vildhundens och vargens, tillika tamhundens sätt att vara programerad på. Men vetenskapen bygger mer på ett deskriptivt förhållande än ett analyserande - d.v.s. vi v e t idag ganska väl h u r den gör och v a r f ö r - men vi har inte på lång väg lagt pusslet om hundens ypperliga förmåga att samspela med människan i vardagen. och vi vet att luktsinnets definitionsförmåga ger den huvudsakliga lägesbeskrivningen för hunden - men det subtila signalerna, som länkar samman individerna i gruppen, de viktiga taktila beröringarna, som också berättar om känslomässiga band individer emellan - har vi först på senare år börjat ta del av.
Drifter
- t.ex. flockdrift och sexualdrift, försvarsdrift - (en specifik retning driver igång beteenden till ett handlingsförlopp)
och instinkter
- t.ex. att yla och att trampa gräs samt mjölktrampet (specifika beteenden som delas av alla hunddjur)
bildar anlag
- vilka är element som är påverkbara i avelsarbetet
anlagen formar i sin tur beteenden
- ca. 400 beteenden finns idag registrerade hos varg ngt färre hos tamhunden inom ramen för hundens etogram, beteendekarta.
som i sin tur formar hundens egenskaper.
- t.ex. tillgänglighet, kamplust, nervkonstitution, skärpa, hårdhetsgrad, försvarslust, tempermanet och dådkraft (mod).
Klyschan att "hunden är människans bästa vän" kan nog ingen ifrågasätta. Hunden kan genom sin överlägset flexibla förmåga komma att tolerera ett liv under nästan vilka förhållanden som helst. Hunden drar också fördelar genom sitt samspel med människan. Därför har denna lyckade symbios funnit som ett begrepp under flera tusen år. Det är också så att en hund som lever under goda förhållanden utvecklar sin intuitiva förmåga, sitt ordförståelse, sin tolkningsförmåga av människan och lust att samspela med sin ägare. En hund som lever i undermåliga förhållanden med ingen eller negativ kontakt med människor blir, precis som illa behandlade barn, passiva och underutvecklade, såväl mentalt som emotionellt.
Hundar kan inte tänka, men de kan känna. Beteenden kopplas blixtsnabbt till känslan och många gånger upplever nog hunden att vi människor är oerhört långsamma i vårt sätt att reagera. Vi måste ju tänka, analysera och fundera en hel del innan vi bestämmer oss. Detta är ju naturligtvis både på gott och ont. Den primitivare hundhjärnan reagerar direkt på retningen eller på stimuli som t.ex. dofter och hormoner, hörsel-l och luktintryck, som vi människor kanske inte ens kan uppfatta.
"En bra ledare gör sådant som är bra för flocken" (Lars Fäldt) och i detta ligger hundägarens utmaning. Att bli en bra ledare för sin hund/sin hundflock. Att inte låta sig styras av förlegade teorier om dominans/ovillkorlighet/bestraffning och tvång - utan att ta till sig den ledarmodell som verkligen fungerar för ett f ö r n ö j s a m t samspel mellan hund och människa - då kan både människa och hund leva tillsammans och gagnas av varandra - därför att både människor och djur styrs av sina känslor och därför att våra grundläggande behov är desamma.
Susanna Söder
Home