Den korthåriga collien - Susanna Söder

K

"Chester" - min första kortis/87 Foto: SÖDER

På denna sida tänkte jag återge mina intryck och reflektioner av och omkring den korthåriga collien. Det bygger på en mer än 20-årig passion och genuin uppskattning av rasen - så måhända en aning subjektivt och positivt vinklad. Det är mina personliga erfarenheter och intryck och kan möjligen ses som en riktning för rasen - men ger ingen vetenskaplig eller total bild av korthårspopulationen. Mina erfarenheter har hämtats från många hundresor och kontakt med många aktiva inom rasen - och förmånen av att dels få klämma och känna på många korthår, se och träffa många korthår i olika situationer d.v.s. på tävlingar och på prov, dels god kommunikation korthårsfolk emellan. Själv har jag haft förmånen att äga och ägas av korthårscollies sedan 1987.

                                     Korthåriga collies ca.1899                                              

!993, vid en av the Smooth Collie Club's årliga champion ship shows, träffade jag i England Ada Bishop, kennel Laund, då väl i mitten av sina åttio år fyllda. Ms Bishop har varit aktiv i rasen i stort sett hela sitt liv. Hennes ödmjukhet inför hundrasen och hennes påpekande av det faktum att man aldrig blir fullärd som hundmänniska gjorde ett starkt intryck på mig. Att hon, med all sin expertis på området, faktiskt ville veta "allt" om hur korthårens utveckling fortskred i Skandinavien var uppriktig och genuin och jag hoppas att också jag vid mina åttio fortfarande orkar dela min vardag med en kortis och besitta samma ödmjuka inställning till hundrasen och alla som hittat till denna fascinerande ras!

Är du intresserad av rasebeskrivningen kan du klicka och följa länken: FCI rasnr 296 översatt och godkänd rasbeskrivning:

SKK:s RASBESKRIVNING

TREFÄRGAD

T.v. en av de allra bästa tikar jag sett - GBCH Foxearth Flourish "Fallon"- t.h. en av rasens allra störtsa genom tiderna GBCH Moon Walker from Misstoff "Marvin"

PÄLSEN

Ofta så får jag frågan om vad som skiljer de båda raserna åt - och det är ingen fråga som man helt snabbt besvarar. Det rent uppenbara är ju pälsens omfång och många nöjer sig med att tycka att de ser lite konstiga ut, utan sin päls - "Det är ju ingen Lassie direkt..." och det är helt sant - å ena sidan är det ju få om någon hund som lever upp till en skapad varelse. Har man å andra sidan tittat en gång lite extra så finner man en vacker hund, linjeskön och med många vackra detaljer. För mig var det en kontakt med den finska kortistiken CH & Brukschampion Sunsweet Fancy Black, och en vacker svenskfödd sobeltik - INTCh Stardogs Petra som någon gång i början av 80-talet fick mig att börja intressera mig för rasen.

 Men - om man är oroad över pälsvården så bör sägas att korthåren har lika m å n g a pälsstrån i såväl täck-och underull som långhåren - och hanarna fäller en gång om året och tikarna två - precis som hos långhårscollien - om än just k o r t a r e strån. Det är INTE ett självklart val för den som är "road av collie men inte av pälsvård"...

SOBEL/VIT

T.v. En vacker sobeltik - INTCH Astrellita Gold Dust "Sadie" - t.h. INTCH Baubon's Oklahoma Oliwer "Otto".

EGENSKAPERNA

Olikheterna tar sig främst i uttryck genom hundens sätt att vara och angripa livet självt. Mitt personliga intryck är att de flesta korthår tycker att livet är roligt att leva, att de är f ö r n ö j d a och att de flesta tycker om de olika aktiviteter som vi människor kan hitta på med dem. Med detta inte sagt att alla långhårscollies brister på dessa punkter - men jag upplever att korthåren oftare är obekymrade och har mindre rädslor än långhåren. Det finns dock alltid hela spektrat av individer, präglade av sin genetiska disposition och av den miljö de vuxit upp i - men mitt sammantagna intryck av korthåren är, trots allt, att de är livligare, mer överens med livet och trivs med sig själva. Men, jag har också träffat och/eller sett enstaka individer på prov eller i vardagen som haft problem med tillgänglighet, där nervbelastningen varit påtaglig d.v.s. att hunden haft svårigheter att hantera stress, buller och skott, vissa hanar har varit hanhundsskarpa och några jaktidioter m.m. Korthåren är en vallhund och till sin natur en lyhörd och förhållandevis mjuk hund vilka egenskaper den delar med de flesta andra vallhundsraser. Det är således ingen självklarhet att man får en hund som klarar MT eller som är ett tjänstehundsämne bara för att den är registrerad som korthårig representant och har kortare päls. Den ä r och förblir en vallhund.

 

BLUE MERLE

T.v. GBCH Foxearth Fido Fax och t.h. GBCH INTCH FIN CH Cownbred Blithe Spirit at Foxearth "Gabby"

 

ÄGA OCH TRÄNA - RASENS AKTIVITETSNIVÅ OCH MENTALA EGENSKAPER

Kanske bör det också påpekas att de (få) korthår som måste byta hem faktiskt gör det vid ettårsålderna d.v.s. den tid när hunden vill börja arbeta/bli aktiverad/mentalt stimulerad. Mitt intryck är att de vanligaste orsakerna som anges är att hunden blivit för livlig och "besvärlig" (läs = understimulerad) eller att hanarna börjar mäta sig med den gällande rivalskalan bland kvarterets hanhundar.

De flesta korthårsindividerna mår bra av att få göra n å g o n t i n g mer än att bara ligga i soffan och få en 5-minuters-promenad på kvällen - om detta någonting så är lydnadsträning, bruksarbete, agility eller annan lämplig aktivitet spelar mindre roll. Jag anser också att korthåren mår bra av balaserad träning, lagomheten ska vara ett ledord. Det finns träningsidioter (både förare och hundar) som i sin iver producerar hundar där bara stressen tagit över. Måttfullhet och en stor del uppfinningsrikedom/variation har visat sig ge de bästa resultaten. Ett korthår kommer alltid att undra varför den måste göra vissa saker om och om igen- och det är upp till dig som förare/ledare att visa att skälen alltid är goda. (Du måste vara smartare än hunden - bara det är ju en utmaning eller hur!?) men det är inte en schäfer eller en malinois - det ä r en collie. Rätt förare till rätt ras = trevligt samspel och nycklen till framgång. Under de senaste åren har allt fler lydnads-och bruksintresserade förare hittat till rasen och det uppskattar jag enormt! Allt fler korthårscollies genomför också MH och provar på korning - numera MT, och hur framtidens deltagandeantal och det "nya" MT faller ut får framtiden visa. Jag hoppas att så många korthår som möjligt kan få gå också korningen/MT men detta kräver efter revideringen en "kvalgräns" vilket i sig kan vara bra. Detta innebär att de hundar som blivit f ö r belastade på MUH/MH inte kan deltaga i MT.Ett flertal korthåriga collies har prövats och godkänts på KORNING varje år under de senaste åren. 2009 har nästan 50% av de prövade korthåren godkänts på det nya MT.

Här kan du ta del av rasens mentalstatistik - klicka på länken till GENETICA- som är en sida sammanställd av Per-Erik Sundgren, agr. dr. genetik/SLU Uppsala. Sidan presenterar genom spindeldiagram rasens sammantagna mentala bild d.v.s. i förhållande till de åtta egenskaperna och de moment som ingår i mentaltest unghund.

EXTERIÖREN OCH HUNDUTSTÄLLNINGAR

Under senare år har korthårsrasen blivit allt populärare - inte minst som utställningshund. Det kan tyckas att en utställningshund bara måste visa upp sig i ringen och att detta inte kräver något av hunden - men det behövs både engagemang och handlag för att få hunden att tycka om och vilja visa sig från sin bästa sida! Det finns utställningsfanatiker och även här tycker jag att måttfullheten ska få råda. En hund är alltid en hund och inte ett objekt - och hundens naturliga behov måste tillgodoses - inte bara husse eller mattes förtjusning av olikfärgade rosetter. En vältränad hund som tycker om att visa sig är ju målet. Inte en omusklad, trött och passiv hund som värderas av senaste utställningens vinst - eller förlust...

Jag & Tammen Piteå 2007 BT-1 BIR BIS-2 SCK spec. Carin Åkesson

Jag tycker att ett överhängande problem för rasen är att många domare faktiskt påvisar stor osäkerhet vid bedömning och inte ser vilka för-och nackdelar hunden har framför sig. Att döma långhårscollie är en sak - men allt som oftast blir man auktoriserad på korthår av "bara farten" och i kölvattnet finns en hel del cert utdelade till korthår som för en specialist skulle generera ett 2:a pris, och omvänt kan en mycket bra hund tilldelas en "slät 1:a" därför att domaren är osäker på dess kvalité men inte vågar stå för sin åsikt. Jag visar mina hundar, i huvudsak, för domare som jag vet har dömt korthår under några år - så att referensramen är större - men jag står för min åsikt att många i n t e klarar att ge rasen en rättvis bedömning - och detta oavsett domarens skön, men diplomatiskt uttryckt så har jag läst många fantasifulla kritiker under dessa 28 år! I Finland, där rasens registreringssiffror är femdubbla den svenska, är det faktiskt så att många domaraspiranter klarar sin långhårsbedömning - men inte korthårens! Jag har mött domare som övertygande påstått sig se både kvalitéer som mina hundar i n t e haft och omvänt avsaknaden av konstruktioner som de faktiskt besuttit. Ett personligt önskemål från min sida är att fler detaljer än huvudets skulle få större utrymme i rasstandarden. Idag utgör "huvudets detaljer" i stort 50% av standarden...och även om man hittar en hund med det "perfekta" huvudet så vare sig kommer den att med hjälp av huvudet orka röra sig eller åldras under 10-15 år - ej hellre stå för excellent kvalité helt igenom bara för ett bra huvud. Genom de gjorda revideringarna av standarden, både i rasen hemland och översatt till svenska, så uttrycks colliens h a r m o n i s k a h e l h e t som ett led att uppnå den skönhet som rasen besitter.

Det är lätt att ha ett korthår, det är lätt att det blir två kortisar och tyvärr är det alltför lätt att det blir flera korthårscollies hos en och samme ägare - eftersom de är trevliga och lättsamma hundar. Men många hundar samtidigt kräver också mycket av samme hundägare. Den sammanlagda livligheten och den högre aktivitetsdriften kommer att göra sig påmind- och du måste ge varje extra hund lika mycket extra tid och träning för att hundarna ska må bra - och för att din flock ska fungera utan problem och konflikter. Tid för individuell träning av samtliga hundar = en harmonisk grupp av flera korthårscollies. Liten uppmärksamhet = högrisk för "problem".

 

Korthårscolliens utvecklingshistoria

 ca. 1865

okänd illustratör

Klicka här för fler antika illustrationer av KORTHÅRIG Collie: Dianne Taimsalu, kennel Le Clos des Castagniers

I begynnelsen...fanns inte korthårscollien som enskild ras - utan den har utvecklats parallellt med den långhåriga collien genom tiderna, som vall-och herdehundar bland kelterna. Inte förrän från i mitten av 1800-talet och successivt fram emot slutet av detta århundrande förädlas hundtypen som skulle komma att bli collien. Som ras finns den omnämd presenterad på utställning från 1880-talet. Båda hårlagen fanns representerade i samma kullar och med samtliga tre färgvarianterna. Collien har således gemensam utvecklingsgrund med de flesta gäliska/keltiska vallhundsraser d.v.s. en hundtyp som användes som får-och/eller nötvallare utan direkta gemensamma krav vad gällde den exteriöra delen - men som däremot har flera gemensamma egenskaper. (Övriga raser som har gemensamt ursprung är t.ex. border collie, shetland sheepdog, walesiska corgi cardigans, corgi pembrokes ( med ansett troligt inslag av nordisk spets typ västgötaspets - tack vare den nordiska invationen) samt walesisk vallhund, farm collies - ej godk. raser m.fl.). Ganska tidigt omnämns den korthåriga collien som "utmärkt gårdvar och nötvallare" förutom sin huvudsakliga uppgift - att valla fåren och nötterna.

Korthåren är alltså ingen sentida ras påfunnen av människor som vill ha lindrigare pälsvård - om nu någon trodde det!:)

Det brukar hävdas att korthårscollien i huvudsak hölls mer för sina arbetsändamål än den långhåriga - som genom sin skönhet snabbt blev en populär utställningshund. Men huruvida detta är en faktisk sanning eller ej finns inga belagda (nedskrivna) dokument som stödjer. Kanske var det så - eller också så behölls korthåren på gårdarna i högre utsträckning därför att de var användbara såväl på får som på annan boskap. I samma anda hävdas också inslag av en mängd olika raser - det enda belagda är dock drottningens kennelansvarige som avsiktligt korsade borzoi med vallhundstypen för att förädla hunden. Likheterna syns väl än idag - såväl exteriört som beteendemässigt (för oss som känner båda raserna).

Vi får vara Arthur Wardle evigt tacksam, som med stor insikt illustrerade och avbildade i olja - ett flertal collies av båda hårlagen. Nedan ett sådant exempel:

Till Sverige

I boken Collie - av Ulla Eriksson och Carl-Johan Adlercreutz (1990) står att läsa följande "År 1913 på Svenska Kennelklubbens utställning i Stockholm ställdes ett korthår ut, Sapphire, som beskrevs som mörkbrun, vit och svart, slät - eller korthårig. Hon var en engelsk import som varit vinstrik i hemlandet och var fallen efter CH Canute Superior undan Stockport Nell. Hennes uppfödare var A Street, ägare E Henriksson i Göteborg och hon fick första pris i segrarklass." (Eriksson 1990:47). Tyvärr finns ingen hänvisning till någon källa till denna information, men det var en mycket tidig import av denna ras. Vad man dock vet är att kennlarna Canute, Primley och Hugley var, enligt the British Kennel Club, pionjärer inom korthårsrasen. Så långt tillbaka är också fullt möjligt att följa stamböcker och en del hundar finns också avbildade. Den första hunden som fick sitt "stud book number", år 1874 var  Scott 2895 - enligt uppgifter från den brittiska kennelklubben.

Den import som generellt tillskrivs uppstarten för korthåren i Sverige var Birgit Haywards (f.d. Jenebys) blue merletik INT NUCh GBCh Foxearth Silver Fountain, och tillika Birgit Haywards,  för aveln -  så betydelsefulle trefärgade importen INT Ch Talcott Fugitive. Flera vackra korthår föddes upp i Sverige redan tidigt, som t.ex. Ch Glennfields Ginette, INT NCh Glennfields Grandessa,som var just Birgit Haywards kennelprefix i Sverige innan hon flyttade till England och gifte sig med Trevor Hayward, kennel Foxearth - senare ättlingar som t.ex. en fantastisk sobeltik INTCh Stardogs Petra (Ch T Fugitive -  Blacombe Starlight, långh.), och en annan vacker trefärgad tik, NUCh Santetorps Pearl of Price (Ch Foxearth Jubilation - Ch Foxearth Fizzie Lizzie, ytterliggare en underbart vacker - blå tik).

INTCh NUCH GBCh Foxearth Silver Fountain  INTCH Talcott Fugitive

 

 

Colliens namn

Min personliga teori är att Collie betyder vallhund - att det är de skotska kelternas egen benämning på sin hund (Cú på keltiska) som kunde valla (to cull) d.v.s. vallhund - (a) cully. Under förädlingsarbetet av collien, i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, omvandlas några keltiska dialektsvarianter av ordet cully till att skrivas på engelska som -  collie - rasens lanseringsnamn.

Det förvånar mig alltid att folketymologin håller ett så starkt grepp om collienamnets betydelse. Men, när en "sanning" upprepas tillräckligt ofta, så blir det ju sant - eller... Den troligaste förklaringen som görs gällande är att den fått sitt namn efter färgen på en fårskalle - får som den vallade i Skottland (Scottish Blackies). Det förefaller nästan komiskt - men det står ju att läsa i de flesta böcker - så då är det väl sant...

HÄR KAN DU LÄSA MER OM COLLIENS NAMN SOM HELHET

 

 

Hälsoaspekterna

Korthårscollien är en förhållandevis frisk och sund ras, trots den lilla genpool som finns. Den är liten på så vis att de flesta linjer faktiskt grundar sig på gemensamma hundar - oavsett om de utvecklats i Australien, Storbritannien eller i Skandinavien. Mycket få korthårslinjer existerande idag är av annat blod och då med hjälp av långhårsgener. Den faktiska bristen på korthårshundar efter 2:a världskriget och i England är det huvudsakliga skälet till detta. Av de uppfödare som, trots allt, fortsatte med sina kära korthår, valde också ett par sedemera att utveckla sina linjer med hjälp av amerikanskt blod. Idag är situationen annorlunda - för just med undantag av de i USA och Kanada utvecklade korthårslinjerna - är samtliga europeiska, brittiska och nordiska hundar i stort besläktade med varandra. I de båda ovan angivna länderna förekommer korsblandningar mellan hårlagen, medan många andra länder har varit väsentligt restriktivare - en del också förbjudit korsparningar, inte minst därför att många menar att just korthåren försämras, både hälsomässigt, exteriört och mentalt - medan långhåren vunnit på inblandningen.

Detta innebär, i korthet, att korthårscollien delar samma problematik hälsomässigt, som alla andra raser med små genpooler - men till rasens fördel kan sägas, att de varit alltjämt förskonande i jämförelse med många andra numerärt små raser. Dock är det så att a l l t som drabbar individer inom en population (alla individer i samma ras) också drabbar rasen som sådan. Det som drabbar enskilda individer påverkar inte populationens generella hälsa i sig, och alla enskilda hundar kan, liksom människan, drabbas av olika sjukdomar - utan det är de sammantagna indikationerna som måste fungera som varningsklockor för alla aktiva uppfödare av rasen.

När det gäller CEA (samlingsnamnet Collie eye anomaly) omfattas detta av olika defekter som kan drabba colliens ögon. Lyckligtvis, så kan valparna ögonspeglas redan vid 6-7 veckors ålder, med ett allt som oftast bestående resultat. CRD (Chorio retinal dysplasi) d.v.s. en förtunnad åderhinna vilket kan uppträda i lindrig form, måttlig eller kraftig förtunnelse. Inte alltför ovanligt enskilt eller i samband med andra defekter kan också slingriga kärl och/eller deformerade kärl finnas. COLOBOM - innebär egentligen en grop eller rakt översatt från latinet en "krater" i ögonbottnen hos hunden. Colobomen kan vara små eller större och vara perifera (i utkanten) eller mer centralt belägna (i förhållande till synnervshuvudet) och kan påverka hundens syn i olika grad beroende på dess placering. Den grava formen av CEA innebär näthinneavlossning, helt eller delvis och medför också kraftigt nedsatt syn eller fullständig blindhet. Ena eller båda ögonen kan vara drabbade av näthinnelossning och/eller blödningar.

Avelsmässigt rekomenderas att endast hundar ögonlysta u.a. (utan anmärkning) som valp och (helst) omlysta u.a. som vuxna - eller hundar som befunnits med CRD helst endast lindrig eller möjligen i måttlig grad bör användas i avel. Undantagsfall k a n förekomma - här får den unika hundens sammantagna kvalitéer avgöra om den kan tillföra rasen värdefulla delar (just eftersom att genpoolen är så ringa).

HÖFTLEDSDYSPLASI - Korthårscollien har en god statistik vad gäller HD:fall och rasen kunde länge stoltsera med att inte vara belastad av HD alls, men under de senaste åren har enstaka hundar röntgats med C och någon enda med D i Norden. A liksom B räknas som ok eller "utan anmärkning" . Eftersom de flesta storvuxna hundraser i olika omfattning är drabbade av HD är det av vikt att man noterar och följer denna utveckling. Många korthårscollies röntgas i vuxen ålder, även familjehundarna - vilket är utomordentligt bra och ger en god bild av förekomsten dysplaster i rasen. Allt fler har också börjat röntga armbågslederna (ofta förkortat AD) som idag benämns som u.a. eller med lindriga, måttliga eller kraftliga pålagringar.

Notera också MDR - diskussionen som pågår. Det handlar om collierasernas multiple-drug-resistance d.v.s. olika känslighetsgrad att tåla vissa preparat. Man kan DNA-testa din hund och bestämma huruvida den är anlagsbärare eller ej för detta. Särskilt viktigt för hundar som ska användas i avel.

 

FRAMTIDEN OCH KORTHÅRSCOLLIEN

Korthårscollien blir allt mer populär och allt fler hittar till denna trevliga och vackra hundras. För varje år registreras också fler och fler valpar och mer hundar ställs ut, representerar rasen på lydnadsplaner och i olika bruksspecialer. Naturligtvis önskar jag att alla som vill ha en trevlig korthårscollie också ska få sin dröm uppfylld, men jag önskar samtidigt att alla intresserade av rasen läser på lite extra om hur det är att leva med rasen och att blivande hundägare också ställer krav på uppfödaren och föräldradjuren. Att ömsesidigt vilja ha det "bästa" gagnar rasen - framför att vilja försöka hitta den "billigaste" valpen. Efterlys gärna MH:protokoll och studera gärna informationen som finns underSKK HUNDDADA- en sida med offentliga handlingar som t.ex. utställningsmeriter, veterinärdata (HD, AD och ögonlysningsresultat för korthårig collie), lydnad-och bruksmewriter, MH:protokollets beskrivning, korningsdeltagande, numera MT:protokoll etc. - samt en förteckning över kullsyskon till de utvalda föräldrarna. Med tanke på att Finland och de finska korthåren har fått en allt större bidragande roll för svensk korthårsavel så nämner jag också den finska motsvarigheten KOIRANET som har ett fantastikt lättmanövrerat och överskådligt system av offentliga hunduppgifter. Utan att låta alltför klichéartad så måste ändå slutligen sägas - att jag har verkligen funnit min ras och vet att jag kommer att fortsätta vara korthårscollien trogen under så överskådlig tid som jag kan förnimma. Hundarna ger mig oändlig glädje varje dag och jag hoppas att jag i gengäld också bidrar till att mina hundar får så bra hundliv som är möjligt.

Sanna

KORAD Gemdale's Quality Quintus - en vacker son till min Tristan. "Vincent" ägs av Jane Leiswall som också skapat fotokreationen .

Home